....ja vad ska man säga, satt i helgen i godan ro på altanen o läste en bok då janne uppifrån skriker på mig att skynda mig upp, tänkte han fått ett njurstensanfall eller ngt som han får ibland, men nej om det vart så väl... istället hängde han halvägs ut och höll ett krampaktigt tag om hela fönstret som var på väg att trilla ner i backen. Jag blir arg o skäller på honom o hoppas att jag snart ska vakna ur drömmen, men ack nej. Janne hade fått för sig o tvätta fönstren och skulle vända på det för att ta baksidan och då gick armen av och fönstret trillade nästan ner. Alltid e det nåt.
Eftersom det är helg så blev det att sätta upp fina sopsäckar, och sedan invänta någon snickare som kan fixa resten. Så idag måndag har jag fått vara hemma för att hålla snickaren som bor i området sällskap en stund men sedan tröttnade jag o smet ut.....kanske hade stannat kvar om han var lite yngre :=)
Men nu sitter det ett nytt fönster i hålet och alla är glada utom plånboken.
Ska nu ta mig en trappa ner för att fixa lite mat o ladda för en ny vecka som för mig
alltid startar på tisdagar, och den här veckan jobbar jag ju bara 3 dagar + att jag ska till snyggingen (naprapaten) o bli lite ompysslad på torsdag med. Så nu kan det väl ändå bara
bli bättre....eller hur???
puss o kram
Lottis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar